När ofrivillig ensamhet bland äldre, blir en angelägenhet för hela samhället!
2020 gjorde staten en satsning på att mota ofrivillig ensamhet bland äldre.
Samma år tar ansvarig nämnd i Värmdö kommun fram ”Vision för framtidens äldreomsorg”, som i sin slutsats definierar tre vägar:
- Ökad digitalisering inom omsorgen
Öka attraktionskraften som arbetsgivare
Att skapa en förflyttning av frågan om ofrivillig ensamhet från att bara vara en kommunal kostnadspost, till att bli en angelägenhet för hela samhället. - För att få till den önskade förflyttningen av den ofrivilliga ensamheten till en angelägenhet för hela lokalsamhället, så förordades ett närmare samarbete med civilsamhället.
Prioriterat fick uppdraget att hitta en form för samarbetet mellan kommun och civilsamhälle.
I nära samarbete med det kommunala seniorcentret Diamanten, började vi med att dela in ett genomförande i Lära, Pröva och Göra.
Vi började borra i detta med ensamheten och dess mekanismer.
Vi tittade på kopplingen primärvården – kommunal omsorg – ideella insatser från civilsamhället.
Hur kan man jobba tillsammans utan att äventyra sekretess, integritet och roller?
Den gemensamma nämnaren blev medmänsklighet.
Insatsen skulle fokusera på det medmänskliga mötet.
Vi tittade på den ofrivilliga ensamheten som väsen och hur den kommer till uttryck.
Vi läste hyllmeter med forskning, pratade med forskare och institutioner.
Detta för att finna vägar att nå fram, men också för att kunna prata om ensamhet ut i lokalsamhället och med det lokala föreningslivet. Att lyfta ämnet så att det berör utan att skrämma. Att det skall intressera men inte avskräcka.
I det medmänskliga perspektivet ut i lokalsamhället – där finns inga kunder, brukare, utförare eller beställare. Där finns bara du och jag såsom de medmänniskor vi är.
Det medmänskliga perspektivet i sin enkelhet blir samtidigt en utmaning då det inte är ett beslut på papper, utan mer en tyst överenskommelse om respekt och tillit mellan människor.
En viktig del av lärandeprocessen var att titta hur andra gjort, för att på så sätt plocka lite här och lite där.
Vi fastnade för ett koncept från Frome i södra England, där sociala relationer och medmänsklighet ses som första insats för att mota ensamheten. I Frome har primärvården utvecklat ett samarbete med just civilsamhället för att få till detta.
Ett av flera insatser så har vi i Värmdö tagit intryck från det som i Frome, och som vi kom att kalla pratbänk. På ett par ställen i kommunen erbjuder olika aktörer i civilsamhället pratbänk mellan vissa klockslag. På en tydligt utmärkt parkbänk sitter någon/några personer med en fikakorg, för att möta upp och prata med den som vill. Andra insatser är IT-café för seniorer, livsberättargrupper och hantverksgrupper.
Bland aktörerna från civilsamhället fanns de lokala pensionärsföreningarna, Svenska kyrkans lokala församlingar, Röda korset, Värmdö Anhörigförening och Mötesplats Stavsnäs. Förutom Värmdö kommun så medverkade även Region Stockholm via sina lokala vårdcentraler.
Viktigt här är att få till ett fungerande bakomarbete och dialog mellan kommun och civilsamhälle, och då på ett sätt och format som håller över tid, som klarar att människor slutar och nya kommer till.
En tydlig erfarenhet och medskick är att detta är inget som en kommunal förvaltning kan besluta att göra, bara medverka till.
Det slutliga jobbet måste göras av människor i relationer som bygger sammanhang tillsammans, oavsett om man är anställd tjänsteperson eller ideellt engagerad föreningsmänniska.
Per Lejoneke – Prioriterat